Min 17:e tand

Längst in, där nere, till vänster håller tanden på och spricker igenom tandköttet.

Vecka 2 avklarad

Nu har vi klarat oss igenom två veckor med att mamma jobbar, pappa pluggar och jag har mys med mammas faster Lillan och farfar. Fast nu har stackars "gammel"-faster Lillan blivit sjuk. Hon har blivit förkyld och hostar jättemycket. Undrar om det är jag som har smittat henne? Farfar är också hostig, men känner sig pigg. Så imorgon ska pappa vara hemma med mig och på tisdag ska mamma vara hemma. Onsdag, torsdag och fredag vet vi inte än. Det beror på hur farfar mår... Vecka 44 har mamma höstlov, som tur är!

Nu har snart allt som mamma befarat blivit verklighet:

1. Missat operationsdatum på grund av sjukdom
2. Att det blir utdraget och lång väntan på grund av att mitt hjärtfel inte är akut (har dykt upp andra mer akuta operationsfall så att jag har fått backa)
3. Försäkringskassan inte godkänner att vi får vara ta ut tillfällig föräldrapenning
4. Att farfar eller faster Lillan ska bli sjuka och inte kunna ta hand om mig under dessa tre veckor

Då har ändå inte allt som mamma befara slagit in än och dessa saker tänker hon inte skriva ner, för då slår väl de också in. Hon vill inte ens tänka i de banorna utan hon fokuserar helt på att operationen blir av den 14/11 och att vi kan lämna detta bakom oss friska och lyckliga.

En vecka avklarad...

Nu har vi kört en vecka med att jag är hos mammas faster Lillan måndag och tisdag och att farfar kommer och passar mig onsdag och torsdag. Det har gått bra, så nu kör vi vidare en vecka till. Mamma har varit trött och haft mycket migrän efter jobbet, men hon har sluppit förkylning. Pappa pluggar på och har också sluppit förkylning. Däremot har lilla jag blivit förkyld och hostig, men jag är pigg och feberfri. Så det finns hopp om att jag ska hinna bli fri från hosta och förkylning till den 14/11.

Vi håller tummarna!

Lite ändring på läget...

Mamma skrev att de inte hade något annat val än att låta mig börja på dagis igen, men mamma har gått och grunnat lite på detta. Hon fick ångest över denna situation, eftersom det i praktiken skulle innebära att jag skulle hinna vara på dagis i två veckor innan det var dags att plocka hem mig igen. Precis lagom för att hinna bli sjuk igen! Och tänk om jag fick något annat, än en förkylning, som det kanske skulle dröja längre tid än två, tre veckor för att tillfriskna. T.ex. vattkoppor, svinkoppor och annat.

Istället blir det så att farfar och gammelfaster Lillan ska hjälpa till att passa mig. Gammelfaster tar måndagar och tisdagar och farfar onsdagar och torsdagar tre veckor framåt. Pappa och jag kommer att ha mys på fredagarna =). V. 44 är mamma ledig så då har hon och jag mys och v. 45 tar förmodligen pappa hand om lilla mig. För går allt som det ska åker vi till Lund på torsdagen v. 45.

Jag och mitt huvud...

Just nu slår jag i huvudet hela tiden. I förra veckan lyckades jag trilla från Bobbycaren (stod på den istället för att sitta) och slå i pannan och näsan. Igår, när jag sprang runt i vardagsrummet, krockade min tinning med bordskanten. Det gjorde riktigt ont! Efter en stund blev jag slö och visade tecken på att må illa. Mamma ringde sjukvårdsrådgivningen för att se vad om de tyckte att vi skulle ta oss till ett sjukhus. Medan mamma väntade i telefonkön passade jag på att kräkas. Pappa tog mig till duschen. Först var jag ledsen, men sedan blev det bättre och jag blev mycket piggare än innan jag hade kräkts. På sjukvårdsrådgivningen tyckte de absolut att en läkare skulle titta på mig eftersom jag hade kräkts. Vi fick en tid till Slottsgatan. Va! Inte akuten, tänkte mamma. Akutverksamheten har tydligen flyttat till Slottsgatan. Men varför har de då byggt nytt vid akuten? I alla fall, efter en stund ringde hon från sjukvårdsrådgivningen upp igen och sa att vi är tvungna att åka till Västervik. Det fanns ingen läkare på plats som kunde ta sig an sådana här fall. Så det blev en tripp till Västerviks akut. Där lyssnade doktorn med stetoskop, klämde på magen, kollade ögon och öron och lite till. Han konstaterade att det inte var någon fara och vi fick åka hem igen. Kunde inte en läkare i Oskarshamn ha gjort detta? Sedan var allt lugnt och mitt stackars huvud fick vila resten av dagen. Jag var pigg och glad som vanligt.

Fast i morse var det dags igen. Jag smet med pappa ut i trapphuset när han skulle gå på morgonen och började krypa uppför trappan utanför dörren. När jag skulle gå tillbaka ner trodde jag att det bara var ett trappsteg kvar, men det var två... Jag trillade och slog pannan i betonggolvet. Jag fick en rejäl bula men blev varken slö eller behövde kräkas.

Nu får det vara bra med att slå sig i huvudet! Nästa gång kanske det blir allvarligt...

Jävla skit!

Jaha, nu har det hänt som mamma var rädd för. Försäkringskassan har inte godkänt att mamma får ta ut tillfällig föräldrapenning på grund av väntan inför en operation. Trots att jag har varit så mycket sjuk! Tydligen är det någon "specialist" på försäkringskassan som beslutar detta. Mamma är vansinnig, men kan inget annat, just nu, än att gilla läget. Hon ska överklaga beslutet, men till 95 % går det inte igenom...

Efter detta tråkiga besked ringer mamma till Lund för att berätta läget. Då meddelar "sköterskan" att vår otur vad gäller operationstid fortsätter. Inte nog med att det var tre ganska tunga fall som dök upp och som gjorde att vi fick vänta på operation. Nä, nu är det också tal om att ett svårt fall från en annan klinik ska komma till Lund. Då ser helt plötsligt chanserna ännu mörkare ut. Så nu har mamma och "sköterskan" i Lund bestämt ett operationsdatum, måndagen den 14/11. Då ser det ut som att det har lugnat ner sig och så är alltid måndagar bäst att bestämma. Så nu håller mamma och pappa tummarna för att detta ska gå vägen.

Fram till den 14/11 har mamma och pappa inget annat val än att låta mig gå till dagis. Fast två, tre veckor innan operation ska de ta hem mig för att jag ska ha en chans att vara frisk till operationstillfället.

NU FÅR VI HOPPAS ATT DET LÖSER SIG!!!

Väntans tider...

Nu har mamma och jag varit hemma i en månad från dagis och jobb. Jag är frisk sedan en vecka (efter avslutad penicillinkur. Det visade sig att jag hade streptokocker) och vi går och väntar på en ny operationstid. Tyvärr verkar det som att vi får vänta en stund. Mamma och pappa trodde att vi skulle få en ny operationstid under denna vecka, men så lär det inte bli. Det har dykt upp tre akuta fall som måste opereras snarast. I och med att det inte är en akut operation för min del så får jag vänta. Vilken tur att jag inte är medveten om alla turer fram och tillbaka. Fast det är desto jobbigare för mamma och pappa. Så, nu får vi se när vi får en ny operationstid. I Lund trodde de att det skulle dröja. Men man vet ju aldrig om någon blir sjuk och då blir vi erbjudna tid...