Snorkråkan - världens minsta fågel

Idag när mamma sa att jag hade en snorkråka i näsan blev jag väldigt fundersam. "Ka-ka?" frågade jag och pekade på näsan. Menar mamma att jag har en kråka i näsan?!?

Hosta!

Jag har fått hosta vilket inte är särskilt skönt på grund av att jag har opererat mig. Det gör ont! Mamma och pappa ger mig smärtlindrig så att jag ska slippa de värsta smärttopparna. Men det gör ont i alla fall. Jag försöker motarbeta hostan för att slippa få ont... Hoppas att jag blir bättre snart!

Allt ser bra ut!

Allt såg bra ut vid återkontrollen =) Det hade inte börjat vätska sig igen och det hade inte börjat läcka vid stygnen. JIPPI!!!

Hemma igen

Vi har varit hemma i en vecka nu. Operationen gick bra och mamma och pappa tycker det är så underbart att allt detta är över. Eller snart i alla fall. På tisdag ska vi på återkontroll hos hjärtdoktorn i Västervik. Han ska göra UL av hjärtat och se så att det inte har börjat vätska sig i såret i hjärtat. Det kan fortfarande börja göra det.

Operationen skedde måndagen den 14/11 kl. 10:50 till 15:50. Det var jobbiga, oroliga och ångestfyllda timmar för mamma och pappa. När kirurgen ringde och sa att allt gått bra drog mamma och pappa en lättnads suck. Vid 17:00 fick mamma och pappa gå in till min sal på BIVA (barnintensiven). Jag var inte vaken, men mamma och pappa ville se mig. Jag sov. Jag hade många slangar i kroppen till olika apparater. Mamma tyckte, konstigt nog, att respiratorslangen i näsan såg otäckast ut. Det var för att den var så tjock. Mamma och pappa kunde inte göra så mycket mer än att lita på personalen på BIVA och gå till hotellet och sova. En sköterska rådde dem till det så att de skulle orka med morgondagen.

Morgonen därpå kom mamma och pappa till BIVA. De möttes av en vaken tjej där de precis hade tagit bort respiratorslangen och annat. Jag blev ledsen och mamma och jag gosade. Pappa pussade också på mig. Jag somnade på mammas hand. Denna dag kom jag ner till avd. 67. Jag var 20 timmar på BIVA. Mamma och pappa hängde inte med. Det gick så snabbt. Men skönt var det. Det tydde på att allt gick åt rätt håll.

De följande två dagarna var kämpiga, men jag blev bättre och bättre. På fredagen (femte dagen) var jag uppe och gick och lekte nästan som vanligt. Jag fick ha en ryggsäck på mig med alla apparater i. Jag hade ju EKG- och en pacemakerapparat. Men jag lärde mig att parera det bra =).

Den följande veckan var jag kvar på grund av att läkarna inte var nöjda med hur rytmen vid Sinusknutan i hjärtat slog. Det är den som talar om för hjärtat att det ska dra ihop sig (enkelt förklarat). Det kunde bli så här efter en sådan här operation. Läkarna förvarnade mamma och pappa innan operationen att en del kunde få ha pacemaker upp till två veckor efter operation. Det var så det blev för mig.  Under denna vecka lekte jag mycket med dockorna och drog dem i olika barnvagnar. Jag älskade även att gå bort till ett annat rum med leksaker, för där fanns ett stort akvarium att titta på. Men det mest fantastiska var ändå lekterapin. Där fanns allt!

Avresedags...

Mamma och pappa håller på att packa och greja. De säger att vi ska åka bort och sova på hotell. Vi ska visst åka bil i många timmar till ett ställe som heter Lund. Imorgon ska vi träffa doktorn som ska kolla på mitt hjärta. Vi ska tydligen vara bort i många dagar. Mormor och moster Lisa ska passa Simba när vi är borta. Han får inte följa med.

Vi håller tummarna för att jag får hålla mig frisk nu ända fram till måndag...

Höstlov

Denna vecka har mamma haft höstlov, så hon och jag har bara myst. Fast i onsdags fick pappa komma hem från sin praktik för mamma fick migrän. Men de andra dagarna har vi bara tagit det lugnt. En dag hade vi lite hemmaspa. Vi badade och sedan passade mamma på att massera mig när hon skulle olja in mig. Det var mysigt. Efter det åt vi en av mina favoriträtter - makrill i tomatsås och potatismos. En annan dag var vi och matade fåglarna vid ankdammen och en dag var vi vid Temalekparken. Idag när mamma och jag var ute och sparkade/rullade boll i det gråa, dimmiga vädret hände det massor av spännande saker. Först tittade vi på en stor grävmaskin med blinkande lampor. De höll på att gräva upp en gatubrunn. När vi stod där och tittade kom det en jättestor lastbil med grus på flaket. Vi gick och tittade dit lastbilen åkte. Där var det återigen en grävmaskin som höll på att gräva. Jag tyckte det såg ut som att grävskopan vinkade när föraren skakade av jorden, så jag vinkade tillbaka. Efter allt detta spännande gick vi in och åt lunch. Mamma gjorde goda pannkakor med grädde och sylt - MUMS! Efter det var jag trött och somnade faktiskt och sov i tre timmar. Annars, under två till tre veckor, har jag vägrat att sova middag, men idag var det skönt.

Nu är det inte ens en vecka kvar tills vi åker till Lund...

HÅLLER TUMMARNA FÖR ATT JAG FÅR HÅLLA MIG FRISK!!!!!!

Lilla jag - just nu...

Grovmotorik:

• Jag går stadigt med bra balans. Jag småspringer lite emellanåt.
• Jag klättrar obehindrat upp i soffan och nerför soffan.
• Jag åker gärna på min Bobbycar. Får även för mig att jag ska stå på den ibland.
• Jag kastar gärna saker överallt och varsomhelst
• Kan gå uppför en trappa om jag får hålla handen, annars kryper jag.
• Gå nedför en trappa är lite otäckt så då vill jag ha en person framför mig och hålla i båda händerna. Då går jag väldigt mycket framåtlutad och kan vara slarvig med var jag sätter fötterna... Det kan bli både två och tre trappsteg. Hade jag inte hållit i någon hade jag garanterat trillat och slagit mig. Mamma brukar säga till mig att jag bara ska ta ett trappsteg åt gången.

Lekar:

• Jag älskar att leka med bollar. Gärna att rulla/kasta och ibland sparka en boll fram och tillbaka med mamma eller pappa. Finns det ingen boll kan man ju alltid göra så med ett ekollon i stället.
• Tycker återigen att det är roligt att leka med hunden Learning Puppy. Jag lekte mycket med den för cirka ett sedan, men nu är det dags igen. Det är extra roligt att trycka fram sången "Huvud, axlar, knä och tå" och se mamma göra rörelserna.
• Jag tycker om när mamma tar fram Sångpåsen och jag får plocka ut olika saker som mamma sjunger om. Då gör jag en annan favoritsysselsättning nämligen...
• ... att dansa. Så fort jag hör musik dansar jag.
• Jag tycker också om att leka med "keyboarden" eller vad man ska kalla den lilla spelsaken jag fick av faster förra julen.
• Jag älskar fortfarande böcker. Jag bläddrar i dem. Läser i dem med ett entonigt ljud. Jag gillar när någon läser för mig, fast jag kan bli irriterad när inte mamma och pappa vill läsa boken som jag vill. Jag bläddra för fort säger de. Favoritböcker är "Petter och hans fyra getter" och "Sagan om den lilla, lilla gumman". Förutom böcker älskar jag att titta i tidningar bl.a. IKEA, ELLOS, reklamblad och dagstidningen. Pappa och jag brukar bläddra i dagstidningen ihop.
• TV-tittande har jag börjat tycka är lite roligt en stund. Jag älskar Djungelboken på Barnkanalen på SVT. Då ställer jag mig mitt framför TV:n och tittar med stor inlevelse. Både fötter och armar rör sig. 
• Jag älskar att titta på fotografier i datorn eller kameran.
• Jag älskar mammas och pappas iPhones. Mamma har lite roliga appar i sin där man pekar på t.ex en apa och så låter det som en apa.
• Det är roligt att bli jagad. Så fort vi ska byta blöja (vägrar sitta på pottan) eller vi ska ta på oss och gå ut är det extra roligt att smita iväg så att mamma eller pappa får jaga mig.
• Jag tycker det är roligt att gömma mig.

Mitt språk:

• Jag säger mer och mer ord: mamma, pappa, "affaff"=farfar, "icia"=Alicia, Lisa, sitta, titta, "att"=katt, mjau, "vaff"=hund, boll, "ocka"=docka, "ka_ka"=kråka, "ärt"=stjärt, "bass"=bajs, nej, näe         jag kan säkert fler ord som inte mamma kommer på nu...
• Jag förstår desto mer och kan peka på saker när mamma och pappa säger något, t.ex. näsan, örat m.fl.
• Jag leker mycket med ljud, smackar med tungan och annat. 
• Jag tittar noga på munnen när någon säger något och härmar personens läpprörelser.

Min 17:e tand

Längst in, där nere, till vänster håller tanden på och spricker igenom tandköttet.

Vecka 2 avklarad

Nu har vi klarat oss igenom två veckor med att mamma jobbar, pappa pluggar och jag har mys med mammas faster Lillan och farfar. Fast nu har stackars "gammel"-faster Lillan blivit sjuk. Hon har blivit förkyld och hostar jättemycket. Undrar om det är jag som har smittat henne? Farfar är också hostig, men känner sig pigg. Så imorgon ska pappa vara hemma med mig och på tisdag ska mamma vara hemma. Onsdag, torsdag och fredag vet vi inte än. Det beror på hur farfar mår... Vecka 44 har mamma höstlov, som tur är!

Nu har snart allt som mamma befarat blivit verklighet:

1. Missat operationsdatum på grund av sjukdom
2. Att det blir utdraget och lång väntan på grund av att mitt hjärtfel inte är akut (har dykt upp andra mer akuta operationsfall så att jag har fått backa)
3. Försäkringskassan inte godkänner att vi får vara ta ut tillfällig föräldrapenning
4. Att farfar eller faster Lillan ska bli sjuka och inte kunna ta hand om mig under dessa tre veckor

Då har ändå inte allt som mamma befara slagit in än och dessa saker tänker hon inte skriva ner, för då slår väl de också in. Hon vill inte ens tänka i de banorna utan hon fokuserar helt på att operationen blir av den 14/11 och att vi kan lämna detta bakom oss friska och lyckliga.

En vecka avklarad...

Nu har vi kört en vecka med att jag är hos mammas faster Lillan måndag och tisdag och att farfar kommer och passar mig onsdag och torsdag. Det har gått bra, så nu kör vi vidare en vecka till. Mamma har varit trött och haft mycket migrän efter jobbet, men hon har sluppit förkylning. Pappa pluggar på och har också sluppit förkylning. Däremot har lilla jag blivit förkyld och hostig, men jag är pigg och feberfri. Så det finns hopp om att jag ska hinna bli fri från hosta och förkylning till den 14/11.

Vi håller tummarna!

Lite ändring på läget...

Mamma skrev att de inte hade något annat val än att låta mig börja på dagis igen, men mamma har gått och grunnat lite på detta. Hon fick ångest över denna situation, eftersom det i praktiken skulle innebära att jag skulle hinna vara på dagis i två veckor innan det var dags att plocka hem mig igen. Precis lagom för att hinna bli sjuk igen! Och tänk om jag fick något annat, än en förkylning, som det kanske skulle dröja längre tid än två, tre veckor för att tillfriskna. T.ex. vattkoppor, svinkoppor och annat.

Istället blir det så att farfar och gammelfaster Lillan ska hjälpa till att passa mig. Gammelfaster tar måndagar och tisdagar och farfar onsdagar och torsdagar tre veckor framåt. Pappa och jag kommer att ha mys på fredagarna =). V. 44 är mamma ledig så då har hon och jag mys och v. 45 tar förmodligen pappa hand om lilla mig. För går allt som det ska åker vi till Lund på torsdagen v. 45.

Jag och mitt huvud...

Just nu slår jag i huvudet hela tiden. I förra veckan lyckades jag trilla från Bobbycaren (stod på den istället för att sitta) och slå i pannan och näsan. Igår, när jag sprang runt i vardagsrummet, krockade min tinning med bordskanten. Det gjorde riktigt ont! Efter en stund blev jag slö och visade tecken på att må illa. Mamma ringde sjukvårdsrådgivningen för att se vad om de tyckte att vi skulle ta oss till ett sjukhus. Medan mamma väntade i telefonkön passade jag på att kräkas. Pappa tog mig till duschen. Först var jag ledsen, men sedan blev det bättre och jag blev mycket piggare än innan jag hade kräkts. På sjukvårdsrådgivningen tyckte de absolut att en läkare skulle titta på mig eftersom jag hade kräkts. Vi fick en tid till Slottsgatan. Va! Inte akuten, tänkte mamma. Akutverksamheten har tydligen flyttat till Slottsgatan. Men varför har de då byggt nytt vid akuten? I alla fall, efter en stund ringde hon från sjukvårdsrådgivningen upp igen och sa att vi är tvungna att åka till Västervik. Det fanns ingen läkare på plats som kunde ta sig an sådana här fall. Så det blev en tripp till Västerviks akut. Där lyssnade doktorn med stetoskop, klämde på magen, kollade ögon och öron och lite till. Han konstaterade att det inte var någon fara och vi fick åka hem igen. Kunde inte en läkare i Oskarshamn ha gjort detta? Sedan var allt lugnt och mitt stackars huvud fick vila resten av dagen. Jag var pigg och glad som vanligt.

Fast i morse var det dags igen. Jag smet med pappa ut i trapphuset när han skulle gå på morgonen och började krypa uppför trappan utanför dörren. När jag skulle gå tillbaka ner trodde jag att det bara var ett trappsteg kvar, men det var två... Jag trillade och slog pannan i betonggolvet. Jag fick en rejäl bula men blev varken slö eller behövde kräkas.

Nu får det vara bra med att slå sig i huvudet! Nästa gång kanske det blir allvarligt...

Jävla skit!

Jaha, nu har det hänt som mamma var rädd för. Försäkringskassan har inte godkänt att mamma får ta ut tillfällig föräldrapenning på grund av väntan inför en operation. Trots att jag har varit så mycket sjuk! Tydligen är det någon "specialist" på försäkringskassan som beslutar detta. Mamma är vansinnig, men kan inget annat, just nu, än att gilla läget. Hon ska överklaga beslutet, men till 95 % går det inte igenom...

Efter detta tråkiga besked ringer mamma till Lund för att berätta läget. Då meddelar "sköterskan" att vår otur vad gäller operationstid fortsätter. Inte nog med att det var tre ganska tunga fall som dök upp och som gjorde att vi fick vänta på operation. Nä, nu är det också tal om att ett svårt fall från en annan klinik ska komma till Lund. Då ser helt plötsligt chanserna ännu mörkare ut. Så nu har mamma och "sköterskan" i Lund bestämt ett operationsdatum, måndagen den 14/11. Då ser det ut som att det har lugnat ner sig och så är alltid måndagar bäst att bestämma. Så nu håller mamma och pappa tummarna för att detta ska gå vägen.

Fram till den 14/11 har mamma och pappa inget annat val än att låta mig gå till dagis. Fast två, tre veckor innan operation ska de ta hem mig för att jag ska ha en chans att vara frisk till operationstillfället.

NU FÅR VI HOPPAS ATT DET LÖSER SIG!!!

Väntans tider...

Nu har mamma och jag varit hemma i en månad från dagis och jobb. Jag är frisk sedan en vecka (efter avslutad penicillinkur. Det visade sig att jag hade streptokocker) och vi går och väntar på en ny operationstid. Tyvärr verkar det som att vi får vänta en stund. Mamma och pappa trodde att vi skulle få en ny operationstid under denna vecka, men så lär det inte bli. Det har dykt upp tre akuta fall som måste opereras snarast. I och med att det inte är en akut operation för min del så får jag vänta. Vilken tur att jag inte är medveten om alla turer fram och tillbaka. Fast det är desto jobbigare för mamma och pappa. Så, nu får vi se när vi får en ny operationstid. I Lund trodde de att det skulle dröja. Men man vet ju aldrig om någon blir sjuk och då blir vi erbjudna tid...

Feber...

Jaha, så har det blivit så som mamma och pappa oroade sig för. Jag har feber och operationen får skjutas på framtiden. Vi hann mer eller mindre bara att tala om för sköterskan i Lund att vi kör. Inom en timme efter det tyckte mamma att jag kändes varm och var inte riktigt mig själv. Hon tog tempen och den visade 38,3. Bara att ringa till Lund. Sköterskan i Lund sa att vi har slagit hastighetsrekord. Det är ingen patient innan som fått skjuta på operationen så snabbt.

Imorgon ska jag och mamma till Västervik för att kolla om det är en bakterie jag har dykt på eller inte. Efter det ska vi höra av oss till Lund igen. Mamma tänker vara hemma med mig fram tills vi får nästa operationsdatum. Då hoppas mamma och pappa på att jag ska hålla mig frisk så att operationen kan bli av. Jag har nämligen väldigt lätt för att bli smittad. Jag klarade knappt en hel vecka på dagis under förra säsongen utan att jag hade feber och var förkyld.

Hjärtoperation på g

Idag, på eftermiddagen, ringde de från Lund och frågade om vi fortfarande vill ha operationstid från "snabblistan". Det är nämligen en person som lämnat återbud. I så fall är det aktuellt för en operation på måndag (5/9). Vi ska i så fall komma till Lund under torsdagen och så skrivs vi in på avdelningen på fredagen. Mamma och pappa har bestämt sig för att vi kör. Det är inget att skjuta på. Det är ju något som tyvärr måste göras... Men mamma och pappa har en nervös känsla i magen och oron gnager. Tänk om det händer något under operation? De känner också oro över att jag ska bli sjuk så att operationen får skjutas på framtiden tills jag är frisk. Då kommer de ju att få göra om hela proceduren från början med alla vad det innebär vad gäller oro och tankar...

Feber...

Jag hann med en vecka på dagis innan det var dags att bli sjuk igen. Jag har haft hög feber i två dagar (den högsta temp. 40,8). Fasen vad tråkigt det är! Men jag har i alla fall fått vara frisk under sommarlovet...

Nu har det hänt

Jag har kissat i pottan. Mamma och pappa tyckte att jag var jätteduktig. Nu får vi se hur fortsättningen blir. Jag är duktig och säger till att jag är kissenödig, men jag har inte ro att sitta stilla på pottan. Fast igår, när pappa och jag satt på toa respektive potta samtidigt så hade jag ro att sitta en stund och då kissade jag =)

Jaha, ja...

I dag ringde mamma till Lund för att ge dem telefonnummer, så att de kan nå oss ifall en operationstid skulle dyka upp. Det börjar med att sköterskan säger: "Det funkar inte så..." Vad? tänkte mamma. "Men den andra sköterskan sa att vi skulle ringa detta nummer om vi ville lämna telefonnummer...". Men det hela löste sig och sköterskan tog telefonnummer. Så nu får vi se hur det blir. Fast mamma tyckte att det lät som att det inte var stor chans till operation innan hösten och alla sjukdomar. Vi får se!

Mamma har ringt till Lund...

...eftersom vi inte har hört något om min hjärtoperation. Sköterskan, hon pratade med, sa att chansen för en operation innan hösten är minimal. Nu till sommaren gör de bara akuta och halvakuta operationer. Min operation är inte akut. Visserligen tycker mamma och pappa att det är skönt, men de tycker det är jobbigt att gå och vänta. Fast de förstår det också. De mer akuta hjärtoperationerna måste göras i första hand. Men, i alla fall, i mammas och pappas lilla värld är det jobbigt (jag är lyckligt ovetande). Mamma och pappa vill ha det gjort och att allt har gått bra, så att de slipper oroa sig. Samtidigt är det en oro kring själva operationen. Tänk om det inte skulle gå bra. Tänk om just deras lilla flicka tillhör de undantagen som det tillstöter komplikationer på? Fast så får de inte tänka! De måste fokusera på att det kommer att gå bra.

Sköterskan i Lund sa att vi kunde hamna på en "snabblista" om vi ville. Då ringer de typ två dagar innan och säger att det finns en ledig operationstid. Då är det någon av de halvakuta operationerna som har fått förhinder, t.ex. att barnet har en infektion, och inte kan opereras. Mamma och pappa vet inte riktigt hur de ska göra...

Till minne av vår älskade Batten...

Idag har vår älskade Batten fått somna in. Han blev hela 16 år.

VI ÄLSKAR DIG!!!

Potta...

Mamma och pappa försöker få mig att sitta en liten längre stund på pottan. Nu gallskriker jag inte så fort jag hamnar på den. På bilden ovan läser pappa för mig och då går det bra att sitta en stund. Men, ska jag vara ärlig förstår jag inte riktigt vad pottan ska vara bra för. De pratar om att jag ska kissa i den...

Hälsa på kusinen

I helgen har jag, mamma moster Lisa och mormor varit och hälsat på kusin William i Surahammar. Det är väldigt långt dit och jag tyckte det var jobbigt att åka så mycket bil. Dels var det svettig och dels var det jobbigt att sitta still så länge. Fast mamma, mormor och moster Lisa tyckte att jag var duktig. Vi stannade bara en gång på vägen. På bilden ovan ser ni när jag motionerar mormor innan vi ska dra vidare upp mot Sura.

När vi äntligen kom fram fick jag syn på något som jag kände igen. Min babysitter. Mormor var lite tokig och skulle lägga mig i den. Jag bara skrattade. Jag är ju en stor tjej nu. Jag undrar varför babysittern är uppe hos moster Ida och Janne?

Innan jag skulle gå och sova läste Janne för mig. Det var en rolig bok som han hade. Den bläddrade jag i under hela helgen. I boken var det bland annat en bebis som bet sig i stortån. När vi kom hem från moster Ida och Janne var det någon som började bita sig i stortån igen. Vem tror ni det var? Det var mamma... Nä jag bara skojar. Det var ju lilla jag =)

Här har ni min söta kusin William. Han vaknade och var hungrig när jag hade somnat. Jag träffade honom för första gången morgonen därpå.

På morgonen vid frukosten kom moster och mormor med något konstigt. Jag tittade undrade på honom. Efter en stund sa jag: "ka?" (docka). Fast då sa mamma att det inte är någon docka utan en bebis. Jag var väldigt nyfiken på bebisen hela tiden, fast han var lite otäck. Jag gillade inte när han skrek. Då började jag nästan gråta också. Dessutom blev jag avundsjuk när han var hos mamma och mormor. Fast det gick över för sedan fick jag ha mina mostrar helt för mig själv. Än så länge är min kusin för liten för att vara på studsmattan...

På söndagen var det konfirmationsdags för Alex (Jannes son). På bilden nedanför ser ni hur fin William är. Mamma hade inte vågat sätt på mig mina finkläder än. Hon tyckte det var bäst och vänta tills precis innan, så att jag inte skulle hinna smutsa ner dem. Det var tänkt att mamma och jag skulle ha följt med till kyrkan och sett på Alex konfirmation, men jag somnade så fint innan vi skulle åka. Mamma stannade hemma med mig. Jag vaknade typ tio minuter efter det att de andra åkt till kyrkan. Fast mamma och jag hade det mysigt hemma. Vi åt lunch i lugn och ro. Vi hann till och med gå ut en stund innan de kom tillbaka. Mamma tyckte att det var bra att jag fick springa av mig lite, eftersom vi skulle åka den där långa vägen hem sedan.

På bilden nedanför har mamma och jag gjort oss fina för Alex konfirmation. Här har ni moster Ida, Janne och kusin Williams synvinkel på helgen

Mamma sjunger och sjunger...

Just nu vill jag att mamma ska sjunga "krokodilsången" ("Nyss så träffa jag en krokodil som körde runt i en bil...") för mig så fort vi ska äta. Jag pekar på bordstabletten från IKEA med en bild av en krokodil som kör en feferoni-bil och mamma sjunger. Fast ibland vill hon inte och då blir jag lite sur på henne en stund, men det går snabbt över.

En annan favoritsång som jag gärna vill att mamma sjunger är "I ett hus vid skogens slut...". Jag gör skjuttecknet med tummen och pekfingret och mamma sjunger =)

Här har ni mig nu...

... nu går jag...

Hjärtoperation...

Idag fick mamma och pappa veta att det blir en operation på mitt hjärta. Hålet behöver täppas till. Trots att de vetat hela tiden att det kan bli en operation kom beskedet som en chock. De har nämligen trott att hjärtdoktorerna skulle fortsätta att tycka att det kan avvakta med operation av hjärtat, eftersom att det kanske kan växa igen. Dessutom har de gått och väntat på att få en tid för fotoperation. Snacka om vändning! Hjärtat ska opereras någon gång inom de närmaste tre månaderna (mars, april, maj).

Kusin William

Igår kl 21:10 kom min kusin William till världen. Han vägde 4000g och var 51 cm lång. Det ska bli så kul att träffa dig så småningom. När ni kommit till rätta och vi är friska kommer vi upp till Surahammar och hälsar på.

KUSIN VITAMIN

Idag har jag fått en killkusin!!! Jippii!!!

Jag och katterna = bästisar!

Jag älskar Batten och Simba. Vi både gosar och busar, ja till och med att de sällskapar mig vid tandborstning =). Jag brukar inte sitta i soffan och borsta tänderna, men mamma gjorde så den gången och då ville Batten vara med, hi, hi. Nu, när jag varit hemma och varit sjuk och tyckte det var tråkigt, lekte jag med dem. Framför allt Simba. Batten är så gammal så han orkar inte, men han är väldigt gosig istället.

Fortfarande sjuk...

Jag är nu inne på min fjärde dag och jag hostar och hostar. Mamma trodde att jag var på bättringsvägen igår, eftersom jag var feberfri på morgonen. På kvällen hade jag feber igen och idag på morgon låg jag på 38,3 grader. Igår och inatt har varit värst vad gäller min hosta. Jag har i princip hostat nästan hela tiden. I natt fick mamma gå upp och ge Airomir och Nezeril var tredje timme. Både hon och jag är trötta idag. Mamma förstår inte hur jag orkar leka som jag gör. Fast samtidigt tycker hon det är bra för då finns det "hopp om att". Hittills, idag, har jag inte hostat lika mycket som igår. Vi håller tummarna för att det fortsätter så och att jag kan få hosta lite mindre i natt. Det skulle vara skönt både för mig och mamma om jag (och hon) fick sova en hel natt.

Min 16:e tand...

Min tredje tand nere, räknat från höger har brutit fram.

Mamma är inte förvånad att det kommer en tand nu när jag är sjuk. Hon menar att det har varit så nästan varje gång som jag har fått en tand...

Sjuk...

Och så var det dags att vara förkyld med hosta och feber igen... När ska jag få slippa denna skit!!! Men det går på dagis och både personal och elever på mammas jobb har det, så det är väl bara att gilla läget som man tydligen säger. Mamma har varit hemma med mig idag och jag har mest sovit. Jag hade visst över 40 graders feber mitt på dagen. Mamma gav mig febernedsättande och då orkade jag äta lite yoghurt och vindruvor och till och med leka en stund innan jag ville sova mer. Jag vaknade när pappa kom hem och då fick han en snorig puss! (se bild ovan) Jag lekte en stund efter vårt pusskalas, men blev ganska snabbt hängig. Mamma tog tempen och den låg på 39, 5 så jag fick mer febernedsättande. Hon och jag satte oss i soffan och myste en stund och när jag blev piggare igen gick vi och åt. Jag fick i mig lite mat och sedan ville jag gå och sova igen... Hoppas att jag är piggare imorgon...

Mitt barnkalas...

Idag har vi haft barnkalas här. Vi skulle ha haft det i januari, men då hade jag maginfluensa och då vill ingen komma. Jag förstår inte varför ;). Först kom Grete och hennes mamma. Grete blev så nyfiken på mitt rum, som hon inte har sett innan, att hon inte hann och ta av sig sina ytterkläder innan hon gick in för att undersöka mina leksaker hi, hi.

När hon fått av sig sina ytterkläder fick jag två paket av henne, en CD med sagor och dublo.

Sedan kom Emilia och hennes mamma och pappa. På bilden ovan har jag börjat öppna paketen från henne. Jag fick kastrull och saker till min spis plus kockmössa och grytvante och grytlapp.

Vi leker en stund innan fam. Aldebert dyker upp. Jag är inte van att ha så många barn hemma hos mig som leker med mina leksaker, så jag hade fullt upp med att hålla reda på dem och försöka ta tillbaka mina leksaker. Men efter en stund gav jag upp och vi lekte med mina leksaker.

När fam. Aldebert kom fick jag paket av dem också. Stora Isaac, som är 6 år, gav mig paketen.

Här öppnar jag paketen från Aldeberts. Jag fick en bok och Play Doh.

Simba var så nyfiken att han också ville vara med och öppna paket.

Och så var det dags för fika. Vi bjöd på fruktsallad, kladdkaka, glass och grädde. Jag åt bara lite. Mamma gav mig fruktsallad och vaniljyoghurt istället och då åt jag mer. Jag är nämligen inte så förtjust i varken glass eller grädde...

Innan alla gick hem tog mamma fram en spännande påse. Alla barn fick sticka ner handen och ta ett paket ur den!

Gretes synvinkel
Emilias synvinkel

Tack så mycket för alla fina presenter!
Kram på er!

En härlig lördag...

Vilken härlig lördag det har varit idag. Först iväg till "babysim", som mamma och pappa säger. Nu heter det faktiskt minisim. Jag är ingen baby längre! Efter det handla lite och sedan hem och äta lunch. Efter lunchen åkte vi till Figeholm. Pappa skulle fixa vid bandyplan till matchen mellan ordningsvakter och polisen. Mamma och jag våldgästade faster och Joakim. Där, som ni ser på bilden ovan, lekte jag och faster med Boston (hunden) och Sahara (katten).

Jag och Sahara pussades också...

Faster hade även ett akvarium med spännande fiskar i!

Framåt 3-tiden bar det iväg till bandyplan för att se pappa spela bandy.

Han var duktig med tanke på att han inte har tränat någon bandy denna säsong.

Faster och Boston busar lite under andra halvlek.

Jag hjälper till att grilla korven.

Efter matchen, som poliserna vann med 5-2, drog pappa mig på pulkan. Det var roligt!

Jag lånade pappas hjälm.

För att slippa stå ute och frysa medan vi väntade på pappa gick jag, mamma och faster hem till henne och väntade. Där fick jag ostmacka och mjölk.

På vägen hem somnar jag som en stock efter en dag med massor av intryck och spännande händelser.

Detta med att prata...

Jag pratar väldigt mycket, men på mitt lilla egna språk. Men däremot tycker mamma och pappa att det verkar som att jag förstår en hel del av vad de säger. Fast igår tyckte de att det lät som att jag sa: "Va e de?" och i måndags lät det som att jag sa: "De e ja". Det är svårt att veta om fallet är så, men om inte annat lär de väl märka det =).

Undersökning av hjärtat...

I måndags var jag, mamma och mormor iväg till sjukhuset för undersökning av mitt hjärta. Pappa kunde tyvärr inte följa med. Han har varit borta mycket från skolan på grund av sjukdom, så han kände att han inte kunde missa en dag till... På bilden ovan ser ni när jag och mormor leker med några av de roliga leksakerna som fanns i väntrummet medan vi väntade på doktorn.

Innan vi fick träffa doktorn tog de vikt och längd på mig. Nu är jag en stor flicka och ska vägas på en sådan våg som stora barn gör. Mamma försökte ställa mig på vågen, men jag vägrade så mamma satte mig på vågen istället. Jag vägde 10, 5 kg. De ville även mäta mig vid en mätsticka som hänger på väggen, men jag var för kort. Den börjar vid 80 cm och jag var 79 cm lång.

Efter mätning och vägning bar det i väg till ett annat rum för EKG. Gissa om det var mycket sladdar att hålla reda på. Men den roliga sköterskan gav mig något annat att leka med.

Sedan var det dags att träffa doktorn. Han pratade lite med mamma och lyssnade på hjärta och lungor med ett stetoskop. Efter det var det dags för ultraljudsundersökningen av hjärtat. Det gick tydligen inte lika smidigt den här gången. Mamma säger att jag fått lite mer egen vilja sedan sist. Jag var inte alls sugen på att ligga på ryggen och försökte ta mig upp. Mamma höll fast mig och jag blev arg. Fast efter en stund gav jag upp för ett tag och låg kvar på rygg och grejade, som ni ser på bilden ovanför.

Innan vi fick åka hem var vi iväg och röntgade mina lungor. Det gick bra när jag skulle ligga på ryggen med armarna uppsträckta och ta en röntgenbild. Det gick inte alls bra att ta röntgenbild när jag skulle ligga på ena sidan. De fick hålla fast mig, eftersom att jag ville vända på mig hela tiden. Jag blev vansinnig! Men till sist blev de nöjda och vi fick gå.

Mamma, jag och mormor fikade lite innan vi åkte hem. Jag somnade i bilen efter en intensiv dag...

Mammas kommentar: Hjärtat såg likadant ut som innan och förmodligen kommer det bli att fortsätta att avvakta och se vad som händer. Så länge Alicia inte är påverkad blir det förmodligen ingen hjärtoperation. Doktorn skulle prata med doktorn i Lund också.

Vad gäller operation av foten såg doktorn inget hinder för operation, eftersom Alicia inte har hjärtsvikt. Men även här skulle han prata med doktorn i Lund. Efter det är det narkosläkaren i Linköping som avgör vad gäller operationen av Alicias fot...

1-års kalas hos Emilia

Vi börjar med att Emilia och hennes mamma öppnar paketen från oss. Därefter leker vi en stund i Emilias rum. Hon har massor av roliga leksaker!

Se så fint Emilias mamma har gjort. Visst ser mackorna goda ut!

Emilia (i mitten) och hennes mamma plus Elvira (till höger).

Jag och mamma. Jag mumsar macka och mamma njuter av kaffe.

Innan vi gick hem var det fiskdamm!

Det var roligt. Jag fick en fin rosa påse med massor av fina och goda saker i!

Tack så mycket, Emilia, för ett roligt kalas!

Är på g...

... att börja gå utan stöd. Idag har jag flera gånger släppt taget och gått två, tre steg utan att hålla i något. Mamma och pappa tycker att jag är jätteduktig och klappar händerna!

Jag försöker också att ställa mig upp själv från golvet utan att ta stöd av något. Jag kommer upp, men tappar balansen nästan direkt och sätter mig ner. Men jag är på g...

Jag har även flera gånger idag släppt taget och stått själv utan att hålla i något. Jag har till och med dansat lite! Fast jag har tydligen (innan denna motoriskt händelserika dag) stått själv flera gånger, men då har jag hållit i saker med båda händerna och inte tänkt på att jag gjort det. Så jag är på g även där!

Och, förresten, jag har i några dagar nu gått fram helt själv på knäna. De ni!

Min 15:e tand på g...

Min tredje tand nere, räknat från vänster, har brutit fram. Så se upp nu kan jag bitas ordentligt! Vilket också händer ibland, men då blir mamma och pappa arga och jag blir ledsen, så det händer inte alltför ofta.

Mammas kommentar: Det bits en del på dagis och Alicia har blivit biten två gånger så att det blivit märke, men som tur är har det inte blivit ett öppet sår. Jag tror inte att Alicia har bitit någon än... (fröknarna har inte sagt något om det), men det märks att hon får utlopp för sina känslor hemma ibland. Hon bits ibland, slår, rivs och sparkar mot både mig och sin pappa. Eller är det kanske en fas hon går igenom? Skulle nog kunna vara så. De säger på dagis att bitandet är en fas...

2-års bilden i tidningen...

Min 2-års dag!

Dagen började med att mamma och pappa kom in och sjöng "Ja må hon leva..." för mig. Jag sov jättegott när de kom in så det är en något yrvaken 2-åring ni ser på bilden =) Fast jag hade ändå ork att dansa lite när de sjöng.

Jag fick en liten docka av dem...

I och med att det var en vanlig jobb- och dagisdag på min 2-års dag så bar det som vanligt iväg till dagis. Fast det blev inte som en vanlig dag, för där firade de mig och en till som fyllt tidigare i januari. Fröknarna ställde fram flaggor och ett likadant födelsedagståg som vi har hemma. Alla sjöng för oss och så fick vi present. Pappa lämnade kameran till fröknarna på morgonen och så var de snälla och tog kort på firandet här på dagis.

På kvällen gjorde pappa god mat som vi mumsade i oss och sedan mös vi hela kvällen.