Morsdag!

MIN MYSMAMMA!!!

PUSS

Koll på hjärtat hos doktorn...

Idag har vi varit hos doktorn och gjort UL av mitt hjärta, för att se hur det är med blåsljudet. Mamma och pappa tycker att jag var jätteduktig, eftersom jag låg i en hel timme medan doktorn gjorde undersökningen. UL visade att det såg ut som innan, vilket i sin tur troligtvis innebär att det är avvakta som gäller. Doktorn ville bara rådgöra med läkare nere i Lund först innan vi kunde få ett hundra procentigt besked. Mamma och pappa drog en lättnads suck. De hoppas nämligen att det inte ska behöva bli någon operation av mitt hjärta. Efter UL bar det iväg för att röntga lungorna. Efter det gick vi och åt lunch på en uteservering i det vackra försommar vädret. Eller ja, de åt och jag sov...

Sedan bar det av hemåt.

Smakportioner...

Hm, vad ska det bli för något i dag? Potatispuré, kanske?

Ja, det smakar ganska OK, men...

... det är inget roligt att svälja. Det är så trögflytande om man jämför med mammas mjölk.

En ordentlig undersökning av pappa

Ja, vad ska man säga... Pappa har spännade skägg, men även en stor härlig näsa att bita i =)!

Föräldragruppsfika och en trött mamma...

Idag har Li och Vidar, från föräldragruppen varit hemma hos oss och fikat. Det var roligt! Mamma var lite osäker först om vi skulle ha fikan, eftersom att hon är trött. Jag har nämligen börjat att vara vaken på nätterna, vilket är jättejobbigt för mamma. Fast jag har roligt! Men så tänkte mamma att om jag är lite mer vaken under dagen än vad jag har varit på sista tiden, kanske jag kommer att sova i natt... Ja, vi får väl se. På bilderna ser ni mig som är pigg och pratglad och mamma som är så trött att ögonen går i kors:

Jag kan flyga...

... jag är inte rädd...


Se så fint jag lyfter huvudet =)

Väl hemma...

Nu är vi tillbaka till min lilla återblick... När vi väl kom hem från "Neo" var det svinkallt i lägenheten, som mamma och pappa uttryckte det. De gick och frös hela tiden och var oroliga för att det var för kallt för mig. Vi hade ju alla vant oss vid att ha runt 30 grader, eftersom de hade det så varmt på "Neo". Pappa ringde och klagade hos dem som de hyr lägenheten av, men det hjälpte inte så mycket. Det var bara att ta på sig ordentlig, men mamma är nog mer frusen av sig än vad jag är. Det var många gånger jag fick säga ifrån för att jag var för varm. Jag behövde t.ex. inte ha dubbla tecken för då svettades jag. Fast mamma och pappa lärde sig ganska så snabbt =). Här ligger jag och grejar i pappas knä. Se vi har orange på oss båda två =):

När vi kom hem blev vi varmt välkomnade av katterna Batten och Simba. De tyckte att jag var en konstig prick så de höll sig på avstånd från mig, men inte från mina saker. Här ser ni Batten, även kallad "Uffe Puffe", ligga i min bilbarnstol (mamma och pappa fick lära sig att ställa den på högkant för att ingen av katterna skulle vara i den...):

Vid cirka en månads ålder (16/2) provar jag babysittern för första gången. Det var helt OK, men jag är lite liten. Mamma har inte kommit på att hon kan ändra på nackstödet än. Hon är nog inte så teknisk =). På bilden ser ni att jag har napp i munnen. Det är en av få gånger som jag hade det. Mamma och pappa slutade att ge mig napp, eftersom att jag de flesta gånger som de provade inte var intresserad. Varför skulle jag ha den när jag kunde få äkta vara?

När vi kom hem var det många som ville träffa mig och jag fick jättemycket fina kläder och saker av alla. TACK SÅ MYCKET!!! Här ser ni kläder som jag fått från faster. Visst är jag hipp?!

Förresten, så upptäckte jag ganska snabbt att TV:n är en spännande apparat. Här ser ni mig sitta och titta på TV (mamma vill inte att jag tittar för mycket på TV, så hon brukar vrida stolen så att jag inte kan titta på apparaten. Fast än så länge spelar det mig ingen roll. Det finns annat roligt att titta på, som lampan i taket, till exempel):

Mitt första leende gav jag mamma den 14/2 -2009. Det var på Alla hjärtans dag och mamma blev jätteglad. Hon säger att hon inte kunde få en finare Alla hjärtans dag present. Här är det första leendet som mamma lyckas fånga på bild (den 3/3 - 2009):

Redan vid 7 veckors ålder var jag på mitt första kalas. Det var Tilde som fyllde 2 år. Hon fick en klänning från oss som vi hoppas ska komma till användning. Här sitter Tilde och hennes mamma och mumsar på glass:

Mamma och pappa upptäckte ganska tidigt att jag gillar att prata. Pappa är inte ett dugg förvånad säger han, med tanke på vilken "tjattertacka" (pappas uttryck) mamma är. Fast mamma bara ler när pappa säger så, för alla vet att pappa har ganska bra munläder själv... Här ser ni mig och pappa sitta och snacka när jag är cirka 7 veckor gammal:

Tyvärr drabbas jag av en rejäl förkylning vid 8 veckors ålder, som efter två veckor utvecklas till hosta. Jag hostade så att jag tappade andan och fick kräkas slem. Mamma och pappa blev oroliga och ringde sjukvårdsupplysningen. De tyckte dels att det var otäckt när jag tappade andan, men de blev även fundersamma över om jag orkade med allt detta hostande med tanke på hjärtat. De på sjukvårdsupplysningen tyckte att vi skulle träffa en läkare så att de fick undersöka mig. Väl på sjukhuset visade det sig som tur var att det inte var någon fara och att jag kunde behandlas som vilken 10 veckors gammal bebis som helst. Jag fick andas in lite adrenalin som hjälp på traven. Adrenalinet hjälper till att vidga luftrören, vilket gör att slemmet har lättare att "rinna till". Mamma och pappa blev varnade för att det skulle bli lite värre med hostan och förkylningen innan det skulle vända och bli bättre. Man kan lugnt påstå att det blev så! Jag tappade till med orken att äta och mamma och pappa blev oroliga. När det var som värst bestämde de sig för att åka med mig till sjukhuset dagen efter om det inte vände. Här ser ni mig när jag är sjuk:

Fast som tur var blev jag bättre. Jag fick tillbaka orken att äta och hostan och förkylningen försvann successivt. Till mammas och pappas glädje började jag återigen att gå upp i vikt också. På denna bild är jag fortfarande lite förkyld, men mycket piggare:

Titta vad jag kan! Jag sitter nästan helt själv. Denna bild är tagen på min 3 månaders dag (12/4 -2009). Visst är jag duktig!

Nog för denna gång. Vi ses snart igen! Hej svejs!

FYRA MÅNADER

Här ser ni mig och "Uffe puffe" sitta och leka på min fyra månaders dag (12/5). Mamma och pappa kan inte fatta att jag redan är så stor. De tycker att tiden går så fort. Jag tycker nog mest att de snackar en massa goja. Lev här och nu!