Fotoperation gick bra!

Springer runt som vanligt trots bandage om foten...

Nu har vi varit hemma en vecka. Jag springer runt med bandage om foten och är hur pigg som helst. Jag har inte alls ont. Det blir bara halt eftersom att jag har en socka om foten med bandage för att skydda själva bandaget. På tisdag ska vi till Linköping igen för att ta bort bandaget. Då har jag haft det i nästan 2 veckor. Bandaget är fastsatt med en slags lim för att det ska sitta. Jag ska få lugnande i samband med borttagandet. Hoppas att foten har läkt bra!

Själva operationen tog 90 minuter och det gick precis så som kirurgerna hade tänkt sig. Det var två kirurger som opererade min lilla fot. Tyvärr blev det en lång och segdragen dag i väntan på operationen. Först var det sagt att jag skulle opereras direkt på morgonen vid 7:15, men så blev det inte. Istället fick jag vänta ända till efter lunch! Vid halv 2, cirkus, somnade jag av det lugnande som jag hade fått innan jag skulle sövas. Då hade jag inte ätit sedan 19:00 dagen innan och inte druckit sedan 10:00 samma dag. Mamma och pappa tyckte att det var tur att det höll på att byggas utanför. Jag hade första parkett, vid fönstren, inne på mitt rum på sjukhuset på 15:e våning och kunde titta ner på stora grävmaskiner och lastbilar. Jag vinkade till dem, men de vinkade inte tillbaka...

Vid 16-tiden ringde de till mamma och pappa och sa att jag höll på att vakna ur narkosen. Vid 18-tiden fick jag åka upp till mitt rum igen. Då ville jag ha kaffe =) Efter en stund åt jag yoghurt och lite macka. Efter det sov jag gott hela natten fram till 5 på morgonen. Då var jag vrålhungrig! Mamma ringde på klockan och bad att jag skulle få något att äta. Det blev mumsig yoghurt och macka och vatten. Jag fick även en panodil. Mätt och go´ somnade jag om igen. Vid halv åtta vaknade mamma och jag. Då kom frukosten in till mig. När jag ätit min frukost var jag rastlös. Jag ville till fönstren och titta på maskinerna eller ut till lekrummet, men det gick inte. Jag hade nämligen dropp... Mamma och jag kastade boll. Då var jag inte lika rastlös. Mitt i bollkastandet kom en av kirurgerna in och pratade med mamma och tittade genom två hål i mitt bandage. Allt såg bra ut och han sa att vi kunde åka hem när vi ville under dagen. Oj, snabba bud! Men så bra! Vi var trötta på sjukhus nu. Medan mamma åt frukost och började packa tog jag pappa i handen och gick ut till lekrummet för att leka. Då hade det inte gått 24 timmar sedan foten opererades.