Idag stod jag på skötbordet, när mamma höll i mig, i flera sekunder. Mamma blev glad och jag med. Jag har nämligen inte visat något intresse för att stödja på benen innan.
Just nu är det en väldig fart på mig. Jag kryper inte och jag ålar inte, men jag har andra sätt att ta mig fram. Dels rullar jag, men jag hasar också båkat och runt min egen axel. På något sätt "styr" jag mig till olika ställen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar