Nu har det hänt

Jag har kissat i pottan. Mamma och pappa tyckte att jag var jätteduktig. Nu får vi se hur fortsättningen blir. Jag är duktig och säger till att jag är kissenödig, men jag har inte ro att sitta stilla på pottan. Fast igår, när pappa och jag satt på toa respektive potta samtidigt så hade jag ro att sitta en stund och då kissade jag =)

Jaha, ja...

I dag ringde mamma till Lund för att ge dem telefonnummer, så att de kan nå oss ifall en operationstid skulle dyka upp. Det börjar med att sköterskan säger: "Det funkar inte så..." Vad? tänkte mamma. "Men den andra sköterskan sa att vi skulle ringa detta nummer om vi ville lämna telefonnummer...". Men det hela löste sig och sköterskan tog telefonnummer. Så nu får vi se hur det blir. Fast mamma tyckte att det lät som att det inte var stor chans till operation innan hösten och alla sjukdomar. Vi får se!

Mamma har ringt till Lund...

...eftersom vi inte har hört något om min hjärtoperation. Sköterskan, hon pratade med, sa att chansen för en operation innan hösten är minimal. Nu till sommaren gör de bara akuta och halvakuta operationer. Min operation är inte akut. Visserligen tycker mamma och pappa att det är skönt, men de tycker det är jobbigt att gå och vänta. Fast de förstår det också. De mer akuta hjärtoperationerna måste göras i första hand. Men, i alla fall, i mammas och pappas lilla värld är det jobbigt (jag är lyckligt ovetande). Mamma och pappa vill ha det gjort och att allt har gått bra, så att de slipper oroa sig. Samtidigt är det en oro kring själva operationen. Tänk om det inte skulle gå bra. Tänk om just deras lilla flicka tillhör de undantagen som det tillstöter komplikationer på? Fast så får de inte tänka! De måste fokusera på att det kommer att gå bra.

Sköterskan i Lund sa att vi kunde hamna på en "snabblista" om vi ville. Då ringer de typ två dagar innan och säger att det finns en ledig operationstid. Då är det någon av de halvakuta operationerna som har fått förhinder, t.ex. att barnet har en infektion, och inte kan opereras. Mamma och pappa vet inte riktigt hur de ska göra...

Till minne av vår älskade Batten...

Idag har vår älskade Batten fått somna in. Han blev hela 16 år.

VI ÄLSKAR DIG!!!

Potta...

Mamma och pappa försöker få mig att sitta en liten längre stund på pottan. Nu gallskriker jag inte så fort jag hamnar på den. På bilden ovan läser pappa för mig och då går det bra att sitta en stund. Men, ska jag vara ärlig förstår jag inte riktigt vad pottan ska vara bra för. De pratar om att jag ska kissa i den...

Hälsa på kusinen

I helgen har jag, mamma moster Lisa och mormor varit och hälsat på kusin William i Surahammar. Det är väldigt långt dit och jag tyckte det var jobbigt att åka så mycket bil. Dels var det svettig och dels var det jobbigt att sitta still så länge. Fast mamma, mormor och moster Lisa tyckte att jag var duktig. Vi stannade bara en gång på vägen. På bilden ovan ser ni när jag motionerar mormor innan vi ska dra vidare upp mot Sura.

När vi äntligen kom fram fick jag syn på något som jag kände igen. Min babysitter. Mormor var lite tokig och skulle lägga mig i den. Jag bara skrattade. Jag är ju en stor tjej nu. Jag undrar varför babysittern är uppe hos moster Ida och Janne?

Innan jag skulle gå och sova läste Janne för mig. Det var en rolig bok som han hade. Den bläddrade jag i under hela helgen. I boken var det bland annat en bebis som bet sig i stortån. När vi kom hem från moster Ida och Janne var det någon som började bita sig i stortån igen. Vem tror ni det var? Det var mamma... Nä jag bara skojar. Det var ju lilla jag =)

Här har ni min söta kusin William. Han vaknade och var hungrig när jag hade somnat. Jag träffade honom för första gången morgonen därpå.

På morgonen vid frukosten kom moster och mormor med något konstigt. Jag tittade undrade på honom. Efter en stund sa jag: "ka?" (docka). Fast då sa mamma att det inte är någon docka utan en bebis. Jag var väldigt nyfiken på bebisen hela tiden, fast han var lite otäck. Jag gillade inte när han skrek. Då började jag nästan gråta också. Dessutom blev jag avundsjuk när han var hos mamma och mormor. Fast det gick över för sedan fick jag ha mina mostrar helt för mig själv. Än så länge är min kusin för liten för att vara på studsmattan...

På söndagen var det konfirmationsdags för Alex (Jannes son). På bilden nedanför ser ni hur fin William är. Mamma hade inte vågat sätt på mig mina finkläder än. Hon tyckte det var bäst och vänta tills precis innan, så att jag inte skulle hinna smutsa ner dem. Det var tänkt att mamma och jag skulle ha följt med till kyrkan och sett på Alex konfirmation, men jag somnade så fint innan vi skulle åka. Mamma stannade hemma med mig. Jag vaknade typ tio minuter efter det att de andra åkt till kyrkan. Fast mamma och jag hade det mysigt hemma. Vi åt lunch i lugn och ro. Vi hann till och med gå ut en stund innan de kom tillbaka. Mamma tyckte att det var bra att jag fick springa av mig lite, eftersom vi skulle åka den där långa vägen hem sedan.

På bilden nedanför har mamma och jag gjort oss fina för Alex konfirmation. Här har ni moster Ida, Janne och kusin Williams synvinkel på helgen

Mamma sjunger och sjunger...

Just nu vill jag att mamma ska sjunga "krokodilsången" ("Nyss så träffa jag en krokodil som körde runt i en bil...") för mig så fort vi ska äta. Jag pekar på bordstabletten från IKEA med en bild av en krokodil som kör en feferoni-bil och mamma sjunger. Fast ibland vill hon inte och då blir jag lite sur på henne en stund, men det går snabbt över.

En annan favoritsång som jag gärna vill att mamma sjunger är "I ett hus vid skogens slut...". Jag gör skjuttecknet med tummen och pekfingret och mamma sjunger =)